Ett barn frågade sin mamma: "Hur kan kärleken vara länge?". Mamman log kärleksfullt, tog med bägge händer sitt barn om kinderna,  tittade på sitt barn vackra ögonen och sade med en aning mörk röst: "Kärleken är som sanden. Tar du bara en näve sand med en hand och håller hårt, så rinner sanden ut. Du får inte behålla något".

Barnet frågade: "Skall jag vända min handflatan uppåt och lämna min hand öppen?". "Nej, vinden kan blåsa bort din älskade sand" svarade mamman med en bekymrad ton i rösten. Så fortsatte mamman med sin lugna, mörka, kärleksfulla röst: "Gör så här, du tar sanden med bägge händer, formade som ett hjärta och försök inte klämma åt, så behåller du sanden. Så är det med kärleken".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag gjorde den här kortfilmen anade jag inte att över en milion personer skulle titta på den. Det är kanske kombinationen musik-bilderna som är väl valda :) Klapp på axel Simeon. Tack till inpirationskälla :) ...

Min kära lilla syster Giuseppina har gått bort. Jag förmådde inte att få henne att sluta röka. Jag är mycket ledsen. ...