Franco Battiato sjunger denna vackra sången. Han är född ochh uppväxt på Sicilien, i Marsala, där jag har också mina rötter. Franco Battiato har utveklat sig från en extremist sångare och kompositör från 80-talet, till en melodisökande och diktare på modern tid. Har har haft framgång i bägge skeppnader. Lyssna gärna på denna underbara sången.

La Cura (Jag skall ta hand om dig)

Löjtenenten Giovanni, sittande vid sitt skrivbord, vid infanterikvarter på ön Pantelleria,  bläddrade igenom högen av telegram från staben i Rom. De flesta telegram var stämplade med "Hemligt" och på dem var tydligt följande order given "Motstå fienden till sista bloddroppe!". Giovannis tankar var dock på annat håll. Han tänkte på Antonietta, den ljuvliga varelsen som han hade omfamnat och älskat med, inte många timmar sedan. Hans tankar kretsade endast runt henne och varje försök att tänka på något annat var lönlöst. Hennes axellångt hår som inramade hennes ansiket änglalikt, hennes en aning kisande vackra ögon, hennes fina, raka näsa, hennes mjuka, tunna läppar, hennes välsvarvade starka ben, hennes sköna  höfter och först och främt hennes hy, så len att han aldrig, aldrig, hade känt likadant överhuvudtaget. Det första kontakten med hennes lena hand, vid hennes föräldrars hus, hade hetsats i hans minne för alltid. Det hade nu blivit otänkbart för Giovanni att leva utan hennes mjuka smekningar.

Giovanni var ovetande att han var redan far till Nino. Han blev brutalt avbruten i sina tankar. Han hörde manskap springa och skrika utanför. Turiddu, en av hans underordnade, kom inrusande med blek min och utan omsvep utbrast: "De är här, löjtenent, amerikanerna!". Giovanni rusade ut fick en skräckinjagande syn: Ett angarfartyg till synes större än hela Pantelleria, uppbackad av oräkneliga jagare och torpedfartyg, var utanför kusten, ännu på säker avstånd från försvarsartilleriet. Från huvudfartyget sändes kontinuerligt ljusmeddeland på något förvanskat italienska: "Ge er, annars blir det blodbad för alla militärer och befolkningen".

Hela befolkningen, tänkte Giovanni. Antonietta! Aldrig!

Giovanni gav order att svara på ljusmeddelandena med besked att de var beredda att förhadla en kapitulation med humana villkor. Det blev kapitulation. Samtliga italienska militärer blev tillfågnatagna och skulle så småningom  sändas till koncentrationsläger, dels i Algeriet och dels i Indien (!).

Från vinylplattan, efter en del jobb, har jag tagit fram den bästa, enligt mitt tycke av Roger Whittakers sånger, "Lullaby for My Love". Här kommer den. Jag hoppas att även du tycker om den. Bilderna är från "Trollskogen" på Ölands Norra Udde.

Lullaby For My Love

Ett barn frågade sin mamma: "Hur kan kärleken vara länge?". Mamman log kärleksfullt, tog med bägge händer sitt barn om kinderna,  tittade på sitt barn vackra ögonen och sade med en aning mörk röst: "Kärleken är som sanden. Tar du bara en näve sand med en hand och håller hårt, så rinner sanden ut. Du får inte behålla något".

Barnet frågade: "Skall jag vända min handflatan uppåt och lämna min hand öppen?". "Nej, någon, vinden, kan blåsa bort din älskade sand" svarade mamman med en bekymrad ton i rösten. Så fortsatte mamman med sin lugna, mörka, kärleksfulla röst: "Gör så här, du tar sanden med bägge händer, formade som ett hjärta och försök inte klämma åt, så behåller du sanden. Så är det med kärleken."

Precis när jag skulle publicera följande bild, blev jag så hungrig så jag måste ta en bit lasagne från kylskåpet. Ja, det var min dotter och familj som var på middag hos mig och jag bjöd på en av de två rätter som jag kan göra. Den andra är spaghetti med köttfärssås. Är man kritisk så upptäcker man att det är bara en rätt som jag kan göra. De två är i princip samma sak. Jag klarar mig långt, speciellt hos barnen.

Dottern sade högt att det var de godaste lasagne i världen. Vilken snäll dotter jag har! Pappan myser...

Garfield Lasagne

Vacker italiensk modern sång "Piú Che Puoi...". Så mycket du överhuvudtaget kan.. (leva livet...).

Piú Che Puoi

Där jag bor finns det ett rådjurpar som har "adopterat" grönområdet omkring. Tittar jag från balkongen ser jag rådjursmamma med sin killing som betar det gröna gräset. Det är något av värde det...

En skön vilostund i skuggan av en buske. "Ingen ser mig..."  

Nu kommer lilla killingen fram

Det var fullmåne igår natt. Det var en vacker fullmåne höljd i stadens himladis. Min hals sträckte sig omedevetet mot himlen och var tvungen att hålla band på mig...