Jag, en man, tycker att kvinnorna är bättre varelser och skall ha erkännande för det. Vi börjar med full respekt i livet, tro i deras förmåga som privatpersoner, i samhället och i arbetslivet. Bort med diskriminering. Bort med snedfördelning i familjens sysslor, bort med slöjor, burga, sexuell stympning (f-n, h-e-v-t) och övrig sexuellrelaterad diskriminering. Bort med diskriminering på arbetslivet där lika lön för lika arbete skall råda, där chefpositioner är lika fördelade mellan män och kvinnor. Bort med diskriminering inom samhället där regeringsmedlemmar och övriga nyckelposter skall vara helt öppna för alla som förtjänar det. Tyvärr har det inte varit så tidigare och är inte så i världen på många platser och tillfällen. Det kommer att bli ändring på det, hoppas jag innerligen. Jag verkar och kommer att verka med min manliga styrka för att så skall vara och det skall bli Jag är omgiven av kvinnor eller minne av dessa, som jag högaktar: Min kvinna, min mor, min dotter, mitt barnbarn, alla mina släktingar, alla som jag känner, alla som jag inte känner men som förmodligen har samma egenskaper. Jag har levt och verkat med omväxlande sorg och glädje med er, Tänker jag efter, har alltid, säger alltid, min sorg ursakats av mig själv, även on jag inte var ensam. Jag vore totalt tom inom mig utan er. Tack för att ni finns!