Jag blir alltid gripen av vissa svenska visor. De har en melankoli utan like. Ett djup utöver fantasins gränser. Rösten som sjunger dem tränger med ljuvlig kraft i mitt sinne. Lyssna till den vackraste rösten i tiden.

När jag skriver detta är det långt inpå natten. Det är som tystast. Det finns en stor kraft i tystnaden runt oss. Som när du vandrar i skogarna, plockar svamp, eller vill bara vara ett med naturen. Du kanske hör en blyg fågellåt, kanske en koltrast...