Kom till Öland när vildblomman står i sin prakt...över ön som jag håller så kär...tillsammans i drömmarnas land...

Det du! Låter du filmen rulla på en stund, så vill du aldrig sluta lyssna på denna sentimentala sången. Gör det. La vita é bella...

Fullmåne inatt och klar himmel. Luften är mild och laddad med nattens dofter.

Debussy har komponerat denna "Claire De Lune" Jag bara lyssnar och ser på Monets vackra verk.

Giovanni, Ninos blivande far, möter Antonietta den vackraste flicka i Pantelleria.

Kommer du ut i solen, känner du en behaglig doft. Du tittar omkring, men ser inga blommor. Skersminen har inte blommat än, inte rosen heller. Den här doften är svagare än alla andra du känner, litet söt, litet åt honungshållet. Du ser bara den oklipta gräsmattan...Nämen...Där finns tusen och åter tusen vita små blommor. Det är vitklöver. Det är det som doftar. Den växer ojämt, fläckvis. Jag skall inte klippa där vitklövern växer. Den får fröa av sig och föröka sig.

Vitklöver 27/06-2010

Det är så lugnt och skönt! Det är mycket bättre med Midsommardagen, ingen stress. Idag är det varmt och skönt, Tjugofem grader i luften och ingen blåst. Fågeldrill och hummlornas surr. Allting är så grönt så att det nästan spricker...

En kopp kaffe på altanen och frukosten. Min vana trogen äter jag någon frukt på morgonen, det ger tillräkligt med socker för att klara morgonens aktiviteter. Säsongfrukt, till exempel jordgubbar, vilken lyx...

Jag tycker om Ölands jordgubbar med socker på och några droppar citron, ha ha... Jag vet att du kommer med tusen invändningar, till exempel att jordgubbar skall ätas osockrade därför att det goda smaken framträder bättre och det blir mycket hälsosammare... Eller att jordgubbar skall ätas med litet socker och mjölk för att den syrliga smaken av jordgubbar mildras så skönt av mjölken... Eller du kommer att säga att jordgubbar med eller utan socker och grädde är godast än själva "ambrosia", gudarnas dryck...

Kärt barn har många namn, i det är fallet kärt bär kan ätas på många sätt. Ha det så smakligt!

Det finns en annan text än den jag skrev till denna vackra melodin. Texten är på italienska och börja med orden "Parla piú piano..."

Jag skall skriva texten när jag är på mitt sommarstället. Här kommer melodin igen:

Texten som jag skrev innan på min blogg, var på sicilienska. Det finns även en annan text, på italienska, den är nästan lika vacker:

Parla piú piano e nessuno sentirá,

il nostro amore lo viviamo io e te

nessuno sa la veritá

neppure il cielo che ci guarda da lassú.

Insieme a te io resteró

amore mio sempre cosí.

Parla piú piano e vieni piú vicino a me,

voglio sentire gli occhi miei dentro di te.

nessuno sa la veritá

è un grande amore e mai piú grande esisterá.

Giovanni njöt av måltiden. Så väl tillagad färk fisk hade han aldrig ätit, "Cefalo" di Pantelleria, berömd vida omkring. Och vinet "Passito" förde honom till sjunde himlet. Han satt med Antoniettas pappa till vänster och med mamman till höger om sig. Antonietta, i egen person, satt mitt emot honom. Vackrare flicka fanns inte på den där lilla ön. Det går inte att beskriva Antoniettas shönhet, så vacker hon var. Hon var rund men inte för mycket, hennes hår var svart så att det gick åt det blåa hållet. Hennes tunna, tunna ögonbryn markerade de runda pannbenen över ögonen, som låg lågt under dessa, en aning snea, orientaliska. Hon var lätt vindögd, ett drag som är utmärkande för de vackraste kvinnor. Läpparna var fylliga men inte för mycket. På underläppen hade hon en liten brun fläck, som fick huvudet att snurra på Giovanni. Han pratade och pratade, om militärer, om de outbildade soldater han hade fått, om allt mellan himmeln och jord, men han smidde en plan. Han ursäktade sig och gick på toiletten över gården. Ställde sig på de två räfflde fotavsattserna och orinerade. Det tog några sekunder innan han hörde det första stråle nå bottenytan, det var en djup svart brunn den där. När han blev klar tog han från fickan en kort stump blyertspenna och på en bit tidningspapper skrev han: "Jag väntar på dig varje morgon vid nio tiden på vägen mellan kyrkan och ditt hem". Den biljetten vek han flera gånger så att han kunde ha den mellan fingrarna utan att det syntes.

Han återvände vid middagsbordet och efter en tid, när mörkret hade framskridit, tackade han och tog alla i handen, först Antonietta, som utan en min tog emot  biljetten. Sist höll han Antoniettas pappas hand i nästan en minut och bedyrade hans gästfrihet. Därpå gick Giovanni i den svarta, jasmindoftande sammetsnatten mot sina kvarter, med ett leende och tankarna på miltals avstånd från där han var.

En vän till mig  skrev följande fråga om brunnen som syns bakom rosen och bakom magnolian: "Nyfiken på om det är en riktig brunn?" Mitt svar är att det är en riktig brunn, som jag har ändrat.

Se här:

Den gamle Ernst (vars arvingarna köpte jag huset från) gick till brunnen och hämtade vatten till sitt kaffe. För övrigt drack han mjölk. Så såg brunnen ut när jag köpte stället:

Det var en grävd brunn. Jag let borra en djupbrunn på samma stället.

Jag grävde i backen och lade ner ledningar och rör.

Jag kopplade in elledningarna

Oskar, mormorsfar till mina barn, hjälpte mig att bygga en mur och ett tak

Jag planterade en klätterros

Jag skall önska mig något, jag tror att jag får det jag önskar...