Löjtenenten Giovanni, från sitt skrivbord ropade med skarp röst: "Turiddru och Saru, kom hit genast". Det var namnen på sina två närmaste underordnade. Typiskt sicilienska namn, bägge med stark anknytning till den katolska religionen. "Turiddru" är diminuitiv till namnet "Salvatore" som betyder "Frälsaren". "Saru" är förkortad namn, sista bokstäver av ordet "Rosario" som betyder "Radband". De två sprang in till det lilla rummet som var Giovannis kvarter. De två hade inget av religiöst i sig. De var kortväxta, grova och satta, brunbrända av Siciliens starka solsken. Deras hår var svart och krulligt, säker av arabisk genblandning. De ställde sig på givakt framför skrivbordet. Giovanni fortsatte: "Ta era vapen och följ med mig, vi skall rekognisera". "Men det är lugnt..." sade Turiddru. "Tyst, du skall bara lyda order" avbröt Giovanni. Han med de tu full utrustede vakter, gick upp för de branta stigen. "Stanna här" sade Giovanni och med sin karta över Pantelleria, gick ensam bakom krönet. Då fick han se henne, Antonietta, den vackraste flickan på ön Pantelleria. Hon var ensam och kom med raska steg från den nu avlägsna kyrka. Hon var svartklädd, hade fortförande på hjässan den spetsnäsduk med vilken under mässan, hon gömde sitt vackra svarta hår. Giovanni mötte henne, såg på hennes blick och utan ett ord, drog henne över den låga muren, bakom "fichi d'I   ndia" häcken...

Efter en tid, kom de tillbaka till stigen och återkom fram över krönet. Med de två beväpnade soldater tio steg bakom sig, gick Giovanni och Antonietta till vägskälet och gick sedan var till sig.

Häck av "fichi d'India" i Pantelleria