Löjtenenten Giovanni, sittande vid sitt skrivbord, vid infanterikvarter på ön Pantelleria,  bläddrade igenom högen av telegram från staben i Rom. De flesta telegram var stämplade med "Hemligt" och på dem var tydligt följande order given "Motstå fienden till sista bloddroppe!". Giovannis tankar var dock på annat håll. Han tänkte på Antonietta, den ljuvliga varelsen som han hade omfamnat och älskat med, inte många timmar sedan. Hans tankar kretsade endast runt henne och varje försök att tänka på något annat var lönlöst. Hennes axellångt hår som inramade hennes ansiket änglalikt, hennes en aning kisande vackra ögon, hennes fina, raka näsa, hennes mjuka, tunna läppar, hennes välsvarvade starka ben, hennes sköna  höfter och först och främt hennes hy, så len att han aldrig, aldrig, hade känt likadant överhuvudtaget. Det första kontakten med hennes lena hand, vid hennes föräldrars hus, hade hetsats i hans minne för alltid. Det hade nu blivit otänkbart för Giovanni att leva utan hennes mjuka smekningar.

Giovanni var ovetande att han var redan far till Nino. Han blev brutalt avbruten i sina tankar. Han hörde manskap springa och skrika utanför. Turiddu, en av hans underordnade, kom inrusande med blek min och utan omsvep utbrast: "De är här, löjtenent, amerikanerna!". Giovanni rusade ut fick en skräckinjagande syn: Ett angarfartyg till synes större än hela Pantelleria, uppbackad av oräkneliga jagare och torpedfartyg, var utanför kusten, ännu på säker avstånd från försvarsartilleriet. Från huvudfartyget sändes kontinuerligt ljusmeddeland på något förvanskat italienska: "Ge er, annars blir det blodbad för alla militärer och befolkningen".

Hela befolkningen, tänkte Giovanni. Antonietta! Aldrig!

Giovanni gav order att svara på ljusmeddelandena med besked att de var beredda att förhadla en kapitulation med humana villkor. Det blev kapitulation. Samtliga italienska militärer blev tillfågnatagna och skulle så småningom  sändas till koncentrationsläger, dels i Algeriet och dels i Indien (!).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag gjorde den här kortfilmen anade jag inte att över en milion personer skulle titta på den. Det är kanske kombinationen musik-bilderna som är väl valda :) Klapp på axel Simeon. Tack till inpirationskälla :) ...

Min kära lilla syster Giuseppina har gått bort. Jag förmådde inte att få henne att sluta röka. Jag är mycket ledsen. ...